sep292013
I veckan gjordes en omgång med Tidvis golvur klara. Några går iväg och några är för lager. Jag gillar när dom är nygjorda och står i en grupp som individer.
Nytt för denna kull är en något generösare numrering och årsmarkering på sidan av klockstapeln. Den bygger på en ny teknik där färg och etsning ingår. Det är alltid lika roligt när nya tekniker visa sig fungera. Nu fungerar dom ju sällan av sig självt utan det ligger såklart både funderande och tester bakom. Oftast mycket också.
Så här såg numreringen ut tidigare. Den satt då på baksidan av klockan på locket som skyddar urverket.
När ytan etsan av så uppstår en lätt reliefeffekt. Bra.
Man bara måste älska mekaniska urverk. Just nu installerar jag ett i en testklocka samtidigt som jag läser på om europeiska urverk. Jag tittar på tyska, schweiziska och inte minst svenska urverk. I Dalarna finns det en urmakare som fortfarande driver den tillverkning som Christopher Polhem grundade år 1699. De verk som byggdes av Stjärnsunds manufakturverk under på 1700-talet tickar och går fortfarande. Det är en helt underbar kontrast till den snabba konsumtionsmodell som råder idag. Vänd förresten på en femhundralapp nästa gång du har en i fickan så hittar du Polhem.
En närbild av det tyska urverk som nu är installerat i klockan. Det är ett sjudagarsverk och dras upp en gång i veckan. Jag har själv flera klockor hemma som får dras upp och det händer då och då att man glömmer. Knepet är att göra det tillsammans med en veckorutin och att också göra det till en ritual. Jag kan tycka om tänket att man ändå ger ett föremål man tycker om en minuts omvårdnad i veckan.
På balkongen hos 
Det närmar sig semester. Det är alltid skönt när allt är avklarat och tidskalkylerna håller men så var det inte riktigt den här gången. Det får bli att färdigställa till hösten och några leveranser får skjutas på. Berörda informerade och visade sig vänligt sinnade. Nu är det avkoppling och sol i svensk sommar. Bordsuren i vagnarna är gjutna med fyra olika recepturer som ger skilda kulörer. Öresundssand som finns på 
I förgrunden några Bordsur i diabas. Det ska bli roligt att färdigställa och skicka ut dom efter sommaren.
…att slipa baksidorna på tolv stycken Tidvis golvur toppar inte direkt listan över favoritsysslor. Vi använder fyra olika slags diamantrondeller och slipkloss för att få baksidan slät och rätt radie på kanterna. Med bra diamant och rätt varvtal på maskinerna behöver man inte lägga mycket mer tryck på ytan än när man brer en smörgås. Samtliga Tidvis är nu med andra ord redo för momentet etsning vilket vi gör för att frilägga sanden och få en tålig och livfull yta. Sanden i Tidvis är Baskarpssand och Kross från Tagene.
Att man får stå utomhus omgiven av sommar väger upp och ger arbetsmomentet några extra +++.
Så börjar råämnena till Tidvis golvur att bilda en grupp igen. Vi är snart klara med att gjuta Tidvis för denna gång. Arbetet med ytbehandling och montering av urtavlor och urverksdelar tar snart vid. Mitt i produktion tittade 
Golvuren behöver, som många andra gjutningar, behålla sin egen fukt i ytlagret någon vecka. I det här fallet behövs fukten för att öka på draghållfastheten i partierna ovanför nacken. Datummärkningen röjer att bilden är från en tidigare generation gjutningar.
Vem vill inte figurera ihop med golvur.
Så är det då dags för den finaste av gjutningar… Vi fixerar ursparningar och fästringar och monterar ihop formen. Vi blandar en betong efter recept och justerar det sista med millilitrar. Fem hinkar halvfylls och alla redskap läggs fram. Första hinken slås i formen och bearbetningen börjar. När den sista hinken hällts i har vi gjutit ett Tidvis golvur. Trots alla gjutningar jag har bakom mig så tycker jag att hela processen är vacker. Att blanda de bästa utvalda materialen och ge en form.
Luftsidan blir baksidan. Du som sett Tidvis från sidan har sett att det finns en stor radie mellan kroppen och ansiktet/nacken. Detta innebär att den sista biten gjuts i lut. Efter en natts härdning i form är råämnet klart och formen tas av.
Kom ihåg att ställa fram tiden på ditt golvur med en timma på Lördag kväll. Välkommen sommartid med långa, ljusa kvällar.
Tolv stycken Tidvis golvur ser dagens ljus och är redo att möta sina nya ägare. I vanlig ordning har de stått stilla i två månader efter gjutning och tålmodigt väntat medan vi utsatt dom för alla moment. Några av dom kommer att möta nya ägare direkt och resten ställs på vänt. Jag tycker mycket om ögonblicket när en ny kull står klara. En gruppbild av de nytillkomna brukar tas och skickas till Staffan och Anja på Kvarnen Studio.
Den här bilden av Tidvis visar bra på hur vi använder materialen för att samspela. Urtavlan gjuts av sand från Öresunds botten och man kan se små vita prickar som är snäckrester. När vi gjuter med Öresundssanden så luktar det hav och tång vilket alltid ger sköna associationer till när man som barn låg på bryggan och fiskade krabba. Det där speciella med lukter som slungar oss genom tiden tillbaka till gamla minnen. Klockstapeln gjuts av natursand från Baskarp nära Vättern och krossad Gnejs/Granit från Tagene vilket ger ett diskret rödstick i kulören. Upplagan på Tidvis är ej limiterad men varje golvur får sin numrering. Foto: Staffan Weigl
Fler bilder på Tidvis hittar du på 
Kina har 0,000 000 000 7 golvur i betong per invånare och det står på ambassaden i Peking. Bo Rosendahl, arkitekt på Utrikesdepartementet, mailade en bild på hur det såg ut när dom inredde ambassadörsbostaden. Kul att vara med där. Förutom i Peking så finns golvuren hittills på ambassaderna i Hanoi, Skopje, Paris och Khartoum.
Så här ser ytan ut på närmare håll. Klockan gjöts i ett stycke av sand från Öresunds botten. Sjösand ger alltid fina egenskaper för betongens rörlighet eftersom den är rundslipad av naturen och rullar fint. Efter gjutning slipades ytan av. Urtavlan slipades fint och klockstapeln slipades med grov diamant. Klockorna på bilden var några av de sista Urbild i serien om 180 exemplar som tillverkades. Fler bilder på Urbild på 
