BLOGG av Johan Forsberg - page 5

Jag tillverkar några fler gjutformar till bordsuren. Formarna är i silikon. När det som ska gjutas inte har släppvinklar så behövs ett material som är flexibelt och då är silikon det bästa. Till vänster ser du en nytillverkad form som ligger i sin kappa och till höger originalet som formen ska tas på.

Silikonet blandas nogrannt i hink och behandlas efter det i vakuum för att bli av med luftbubblorna. Sedan hälls silikonet mellan originalet och kappan. När det nu finns fler gjutformar så behöver också betongrecepteturerna skruvas något för att betongen ska få längre öppettid. I dessa formar ska nu gjutas bordsur med marmorkross, öresundssand och diabas beroende på kulör på bordsuren.

Slikonet härdar i ungefär ett dygn innan det dras av och är sedan redo för betonggjutning. Vanligtvis slabbar jag inte så här mycket vill jag bara säga… det var lite knepigt att gjuta och fotografera samtidigt.

Det är allhelgonahelg. En helg med mycket tid till eftertanke och minnen. Det är gott med en helg som påminner om att ge lite extra tankar till dom vi fortfarande håller av och bär med oss. Tänk att det ofta känns som att dom ändå är kvar. Jag tycker mycket om den känslan.

Jag har alltid tid att viga några timmar av helgen för att umgås hos Svenssons i Lammhult. Det är numera tradition att de bjuder in sina kunder till att träffa oss leverantörer i sina butiker. Det är alltid fullt hus och vi blir alla överösta med frågor om material, hållbarhet och tankar runt framtagning av produkter. Alltid en skön mix av människor och bra stämning. Jag får mycket frågor runt impregnering av betongbord och får tillfälle att berätta om mina speciella tekniker och tankarna jag har om föremålen. Jag försöker alltid att förmedla att passionen för materialen är en viktig ingrediens i rörelsen.

Så efter några timmars trevligt mingel så är det åter dags att återvända till allhelgonakänsla och eftertanke. Trevlig helg till er alla.

Nu är det vintertid. Kom ihåg att ställa om ditt golvur ikväll och har du inget golvur så ställ om det du har. En timmas extra sömn till oss alla.

Det har väl knappast gått någon förbi att det materialet som erbjuder den största paletten vad gäller ytor och uttryckssätt är betong. I helgen besökte jag Rom och fick som alla andra möjligheten att gå runt och beundra byggnader av marmor ofta fogade med betong. I romarriket användes en antik betong med ett bindemedel som kunde bestå av krossat tegel eller vulkanaska. Vulkaner är faktiskt gigantiska cementfabriker och vulkanaskan kan blandas med sand och vatten för att få en bra betong.

Det som imponerade mest på mig var taket i Pantheon som är gjutet i betong och det sägs dessutom vara gjort i en enda gjutning. Kupolen är 43,5 meter i diameter och man häpnar över att det var möjligt. Slavar i tusental och ingen MBL hjälpte förstås till.

Colosseum är en blandning av marmorblock, tegel som är sammanfogat med betong och rena betonggjutningar. Det är något speciellt med beständiga material ändå.

I veckan var det dags för fotografering av de nya produkterna. Fotograf var Jörgen Hinder och miljön var en villa med många spännande vinklar och vackra ljusinsläpp. Att gå med det befintliga ljuset är ett fint sätt att fotografera.

De tre olika bordsuren har du läst om i tidigare inlägg. Det vita är gjutet av svensk  marmorkross. Det grå är gjutet av öresundssand. Det svarta är gjutet av svensk diabas. Det svarta och vita uret har gått bäst bland återförsäljare och i början av veckan är det dags att packa och skicka iväg.

Här uppställning av marmorklockan för den sista av bilderna. Klockan är sen eftermiddag och vi får det sista av ljusinsläppet. Nu har vi mycket bildmaterial för press och för hemsidan Forsberg Form. Det blir att sitta en dag i helgen med bildmaterial och textbearbetning. Roligt jobb.

Tidvis vägg kommer också i svartbetsad ask. Den lanseras tillsammans med bordsuren om några veckor och som läsare av bloggen får du veta det lite innan.

I veckan gjordes en omgång med Tidvis golvur klara. Några går iväg och några är för lager. Jag gillar när dom är nygjorda och står i en grupp som individer.

Nytt för denna kull är en något generösare numrering och årsmarkering på sidan av klockstapeln. Den bygger på en ny teknik där färg och etsning ingår. Det är alltid lika roligt när nya tekniker visa sig fungera. Nu fungerar dom ju sällan av sig självt utan det ligger såklart både funderande och tester bakom. Oftast mycket också.

Så här såg numreringen ut tidigare. Den satt då på baksidan av klockan på locket som skyddar urverket.

När ytan etsan av så uppstår en lätt reliefeffekt. Bra.

Man bara måste älska mekaniska urverk. Just nu installerar jag ett i en testklocka samtidigt som jag läser på om europeiska urverk. Jag tittar på tyska, schweiziska och inte minst svenska urverk. I Dalarna finns det en urmakare som fortfarande driver den tillverkning som Christopher Polhem grundade år 1699. De verk som byggdes av Stjärnsunds manufakturverk under på 1700-talet tickar och går  fortfarande. Det är en helt underbar kontrast till den snabba konsumtionsmodell som råder idag. Vänd förresten på en femhundralapp nästa gång du har en i fickan så hittar du Polhem.

En närbild av det tyska urverk som nu är installerat i klockan. Det är ett sjudagarsverk och dras upp en gång i veckan. Jag har själv flera klockor hemma som får dras upp och det händer då och då att man glömmer. Knepet är att göra det tillsammans med en veckorutin och att också göra det till en ritual. Jag kan tycka om tänket att man ändå ger ett föremål man tycker om en minuts omvårdnad i veckan.

Christopher Polhem .

I veckan har det återigen varit fokus på betongbord. Specialmått och Svenssonbordet har samsats med vanliga storlekar. Som vanligt är borden armerade med kraftig klippt fiber.

Som du kan se så sticker en del av fibern upp ur luftytan och den får senare brännas bort. Tack vare inblandningen av fiber kan formarna fyllas till hälften och skivorna får ändå hög hållfasthet. Matbordet Öresund är trycktestat så att vågen på 150 kg slog i botten + lite till så det tål en rejäl dans på skivan för den som har lust.

Skivorna står och bränner och torkar ut i 28 dagar innan det är dags för nästa moment.

Så är då de nya bordsuren klara. Nästan. Jag får skjuta på lanseringen några veckor. Anledningen till det är att jag i sista stund valde att ge de vita uren en vit bottenplatta istället för svart. Det kommer att ge ett finare avslut till klockstapeln och är värt att vänta på. Nya plattor laserskärs och lackeras och sedan är det dags för Fotograf Jörgen Hinder att ta vid.

Både marmorn och diabasen är svenska material och har gett oerhört fina ytor. Nu ska det bli roligt att se hur dom tas emot. Bordsuret kommer att finnas kvar även i det gamla utförandet gjutet med Öresundssand så tre kulörer kommer att finnas.

Locket som skyddar urverket är gjutet i samma material. En insexskruv håller locket på plats.

Det är är bordsgjutartider igen. Forsberg Forms egna storlekar på bord samsas med specialbeställningar och denna gång även fönsterbänkar. På bordet ser du fyra st skivor tillhörande betongbordet Skärva. Alla skivor har olika mått och vi använder silikonformar vid gjutningen. Alla skivor vi gjuter numera är ju armerade med höghållfast fiber och tekniskt sett skulle borden kunna gjutas fem mm tjocka. Lite för tunt för att ge betongkänsla men det går.

Bordsgjutningarna körs på två av gjutborden och bordsuren i Diabas och Marmor får ett eget bord. Det har blivit dags att montera urverk, visare och signatur och på Torsdag går första kullen iväg. Kunden är ett galleri som dyrt och heligt lovat att inte visa dom förrän efter lansering.

Här står några av dom nyimpregnerade och torkar över natten. Imorgon är dom förhoppningsvis helt färdiga…