Warning: Undefined variable $subtitle in /home/forsberg/public_html/johanforsberg_se/wp-content/themes/bigbangwp/index.php on line 44

I veckan var det dags för fotografering av de nya produkterna. Fotograf var Jörgen Hinder och miljön var en villa med många spännande vinklar och vackra ljusinsläpp. Att gå med det befintliga ljuset är ett fint sätt att fotografera.

De tre olika bordsuren har du läst om i tidigare inlägg. Det vita är gjutet av svensk  marmorkross. Det grå är gjutet av öresundssand. Det svarta är gjutet av svensk diabas. Det svarta och vita uret har gått bäst bland återförsäljare och i början av veckan är det dags att packa och skicka iväg.

Här uppställning av marmorklockan för den sista av bilderna. Klockan är sen eftermiddag och vi får det sista av ljusinsläppet. Nu har vi mycket bildmaterial för press och för hemsidan Forsberg Form. Det blir att sitta en dag i helgen med bildmaterial och textbearbetning. Roligt jobb.

Tidvis vägg kommer också i svartbetsad ask. Den lanseras tillsammans med bordsuren om några veckor och som läsare av bloggen får du veta det lite innan.

I veckan gjordes en omgång med Tidvis golvur klara. Några går iväg och några är för lager. Jag gillar när dom är nygjorda och står i en grupp som individer.

Nytt för denna kull är en något generösare numrering och årsmarkering på sidan av klockstapeln. Den bygger på en ny teknik där färg och etsning ingår. Det är alltid lika roligt när nya tekniker visa sig fungera. Nu fungerar dom ju sällan av sig självt utan det ligger såklart både funderande och tester bakom. Oftast mycket också.

Så här såg numreringen ut tidigare. Den satt då på baksidan av klockan på locket som skyddar urverket.

När ytan etsan av så uppstår en lätt reliefeffekt. Bra.

Man bara måste älska mekaniska urverk. Just nu installerar jag ett i en testklocka samtidigt som jag läser på om europeiska urverk. Jag tittar på tyska, schweiziska och inte minst svenska urverk. I Dalarna finns det en urmakare som fortfarande driver den tillverkning som Christopher Polhem grundade år 1699. De verk som byggdes av Stjärnsunds manufakturverk under på 1700-talet tickar och går  fortfarande. Det är en helt underbar kontrast till den snabba konsumtionsmodell som råder idag. Vänd förresten på en femhundralapp nästa gång du har en i fickan så hittar du Polhem.

En närbild av det tyska urverk som nu är installerat i klockan. Det är ett sjudagarsverk och dras upp en gång i veckan. Jag har själv flera klockor hemma som får dras upp och det händer då och då att man glömmer. Knepet är att göra det tillsammans med en veckorutin och att också göra det till en ritual. Jag kan tycka om tänket att man ändå ger ett föremål man tycker om en minuts omvårdnad i veckan.

Christopher Polhem .

I veckan har det återigen varit fokus på betongbord. Specialmått och Svenssonbordet har samsats med vanliga storlekar. Som vanligt är borden armerade med kraftig klippt fiber.

Som du kan se så sticker en del av fibern upp ur luftytan och den får senare brännas bort. Tack vare inblandningen av fiber kan formarna fyllas till hälften och skivorna får ändå hög hållfasthet. Matbordet Öresund är trycktestat så att vågen på 150 kg slog i botten + lite till så det tål en rejäl dans på skivan för den som har lust.

Skivorna står och bränner och torkar ut i 28 dagar innan det är dags för nästa moment.

Så är då de nya bordsuren klara. Nästan. Jag får skjuta på lanseringen några veckor. Anledningen till det är att jag i sista stund valde att ge de vita uren en vit bottenplatta istället för svart. Det kommer att ge ett finare avslut till klockstapeln och är värt att vänta på. Nya plattor laserskärs och lackeras och sedan är det dags för Fotograf Jörgen Hinder att ta vid.

Både marmorn och diabasen är svenska material och har gett oerhört fina ytor. Nu ska det bli roligt att se hur dom tas emot. Bordsuret kommer att finnas kvar även i det gamla utförandet gjutet med Öresundssand så tre kulörer kommer att finnas.

Locket som skyddar urverket är gjutet i samma material. En insexskruv håller locket på plats.

Det är är bordsgjutartider igen. Forsberg Forms egna storlekar på bord samsas med specialbeställningar och denna gång även fönsterbänkar. På bordet ser du fyra st skivor tillhörande betongbordet Skärva. Alla skivor har olika mått och vi använder silikonformar vid gjutningen. Alla skivor vi gjuter numera är ju armerade med höghållfast fiber och tekniskt sett skulle borden kunna gjutas fem mm tjocka. Lite för tunt för att ge betongkänsla men det går.

Bordsgjutningarna körs på två av gjutborden och bordsuren i Diabas och Marmor får ett eget bord. Det har blivit dags att montera urverk, visare och signatur och på Torsdag går första kullen iväg. Kunden är ett galleri som dyrt och heligt lovat att inte visa dom förrän efter lansering.

Här står några av dom nyimpregnerade och torkar över natten. Imorgon är dom förhoppningsvis helt färdiga…

Innan sommaren gjöt Dan bordsur med tre olika sorters sand. Det klassiska bordsuret med Öresundssand samt ett vitt i Marmor och ett antracitfärgat i Diabas. Det är nu dags att etsa ytorna på bordsuren i Diabas och det är den här friläggningen av sanden som gör ytorna levande. Eftersom jag letar land och rike runt för att hitta de bästa sandsorterna så vill jag att de ska vara med och ge karaktär åt ytorna. När sanden har frilagts borstas klockorna noga för hand under rinnande vatten och kanterna slipas en sista gång med diamant. Lanseringen av bordsuren i Marmor och Diabas sker hos Forsberg Form senare i höst.

Etsning fungerar så här: Betongen är alkalisk. Påför ett ämne med lågt PH-värde och en reaktion uppstår på ytan. Andra exempel är att citronsaft etsar på en oimpregnerad marmorbänk eller att sura livsmedel sliter på tandemaljen. På bilden kan du se en svagt gropig yta på klockornas sidor. Det är resultatet av att etsningen tagit bort finmaterial runt sandkornen.

Under tiden som klockorna etsas passar jag på att tumla min egen stentvätt på ett par inköpta jeans som är lite för stela. Den lilla tombolan visar sig vara bra på även detta. Recept: 60 kg granitkross. 40 liter vatten. 1 byxa.

På balkongen hos Kanozi Arkitekter i Göteborg står sedan drygt ett år tillbaka ett Tidvis golvur och tittar ut över Järntorget. Johan Norén, delägare till Kanozi och jag själv tyckte det var en kul idé att servera tiden till dom som  passerar och råkar lyfta blicken. Samtidigt är det ett test för att se vad urverket går för och hur väl det klarar utomhusmiljö. Då och då får jag frågor om det går att placera klockorna utomhus. För betongens del går det utmärkt och nu vet vi att det fungerar även för urverkets del.

Under veckoslutet var jag i Dalsland med goda vänner och passade då på att besöka skulpturparken på Dalslands Konstmuseum. Museet ligger i vacker natur bland sjöar och med Dalslands kanal precis inpå knuten. År 2002 deltog jag i en utställning i skulpturparken med sex verk och ett av dessa köptes in och står permanent i parken.

Tekniken är betong och tennbly och visades första gången på Stockholms Vårsalong 1998. Under några år arbetade jag med dom här materialen tillsammans och tyckte mycket om att det fanns ett stort inslag av slump både när betongen och blytennet gjöts.

Efter elva år utomhus har det börjat växa mossa på ytan. Vi låter den vara kvar och hoppas att det dröjer innan den breder ut sig alltför mycket. Kan tycka att det faktiskt tillför på en utomhusyta.

Det är fortfarande semester och jag tillbringar en del av ledigheten i Halland. För min del går det såklart inte att vandra barfota på en sandstrand utan att tänka på att det är potentiellt gjutmaterial jag får mellan tårna. Bilderna är från stränderna i Påarp och Laxvik. Sanden därifrån är en något grövre fraktion är Öresundssanden som genom åren ingått i många av Forsberg Forms produkter.

Det fina med sjösand är att den genom årtusenden slipats av havet och gett den en rund fin form. Detta ger en betongblandning som flyter bra . Eftersom de minsta partiklarna (0,063 mm – 0,2 mm) alltid saknas i denna typ av sand så behöver dom tillsättas i form av  annan siktad sand eller kalk. Min vana trogen så tar jag med ett kilo eller två för att kunna göra en testblandning. Vill man använda sig av sjösand i sin produktion så är man hänvisad till sand som pumpats upp ute till havs.

Nog med nörderi i semestertider – det är dags för ett dopp i havet. Jag hoppas att du har eller får en skön ledighet och snart också får känna sjösand mellan tårna.